Ett svagt skogsägarperspektiv på klimatanpassning skapar hinder

Det förändrade klimatet ställer krav på anpassad skötsel och skogsbruk för att minimera risker. Trots detta så är graden av klimatanpassning fortsatt låg inom många delar av skogsbruket. En jämförande studie av Sverige och Skottland understryker att en bidragande faktor till detta är att inte alla skogsägare har samma förutsättningar och möjligheter att klimatanpassa sin skog och skötsel. Detta är något som har fått lite uppmärksamhet i forskning och som direkt utgör ett hinder för både en effektiv och jämlik klimatanpassning och resursförvaltning.

 

Den nationella kontextens betydelse

I den generella litteraturen kring anpassning till klimatförändring har olika gruppers sårbarhet och förmåga att hantera skiftande förutsättningar fått stort utrymme – framförallt ur ett sydligt perspektiv. Dock har olika nationella förutsättningar, sett till historia, tradition, strukturer som infrastruktur, prioriteringar etc., att bedriva klimatanpassning fått lite uppmärksamhet. Detta är trots att dessa sammanhang har en stor påverkan på hur olika individer, grupper och samhällen ges möjlighet till och väljer strategier för anpassning. Inom ett fält som skogsbruket tillkommer ytterligare faktorer och traditioner som styr utrymmet för anpassning – så som val av träslag, skogsskötseltraditioner och marknad för skogsprodukter etc.

 

Olika villkor och utrymmen

Även om den generella medvetenheten bland skogsägare kring klimatförändringar och anpassning ofta har visats vara låg, så visar studier på en ökande oro och medvetenhet. Detta hänger delvis ihop med att effekterna av ett förändrande klimat har blivit mer synliga och påtagliga. I det svenska sammanhanget har bland annat stormar visat på en stor sårbarhet bland skogsägare. Denna sårbarhet är speciellt stor bland de grupper av skogsägare som är mer ekonomiskt beroende av skogsbruket och dess intäkter. Utifrån en jämförelse mellan Sverige och Skottland understryker denna studie att olika grupper av skogsägare har och ges olika möjligheter att anpassa sin skog och sitt brukande i olika nationella sammanhang. Det kan handla om att vissa länders traditionella brukande av skogen är inriktade mot vissa mål, vilket då gör att brukandet i enlighet med dessa traditioner i högre grad än andra användningar av skogen stöttas i till exempel lagstiftning, policy eller olika stödmekanismer. I Sverige ligger fokus till stor del på virkesproduktion medan fokus i andra länder kan ligga mer på skogens olika lokala produkter och tjänster som ved, svamp och bär eller rekreation.

De olika traditionerna och inriktningarna inom olika länder medför att olika grupper av skogsägare och skogsanvändare är mer synliga än andra – och utifrån det ges olika förutsättningar och möjligheter. Detta kan medföra att utrymmet för åtgärder styrs till specifika typer av åtgärder som stöds inom formella system – något som kan leda till inaktivitet bland skogsägare. Specifika inriktningar eller begränsningar i bland annat olika former av stödsystem (t.ex. rådgivning), handlingsutrymme (t.ex. tid och resurser) och kunskap kan till och med leda till missanpassning, dvs att de åtgärder som beslutas inte stödjer klimatanpassning, vilket kan få stora konsekvenser för individer och grupper av skogsägare.

 

Sverige och Skottland

Jämförelsen mellan Sverige och Skottland i den här studien visar på betydande skillnader i bland annat i ägarstruktur och skogliga traditioner mellan länderna. Detta formar villkoren och förutsättningarna för olika grupper av skogsägare i relation till klimatanpassning. Skogsägandet i Skottland har historiskt varit koncentrerat till större godsägare som inte har haft skogsbruk som sitt huvudsyfte. Tillsammans med den generellt låga andelen skog i landskapet har detta bidragit till att skogsbruket varit av begränsat allmänintresse. Under senare hälften av 1900-talet har ett stort fokus legat på att återbeskoga landskapet, vilket har medför en växande andel investeringsskogsbruk som skötts med inriktning på avkastning. I jämförelse har svenskt skogsbruk en lång historia och tradition där skogen ofta setts som ett gemensamt intresse för många samhällsgrupper. I takt med att skogsbrukets betydelse har växt så har även dess samhällsekonomiska betydelse växt. En hög andel privatskogsbruk (små och medelstora skogsägare) har bidragit till utvecklandet av den ”svenska skogsbruksmodellen” för att stödja aktivt brukande och skötsel av de svenska skogarna, till stor del för virkesproduktion. Detta har bland annat byggt på en utvecklad relation mellan privata skogsägare, skogsägarföreningar och skogsindustrierna.

I både Sverige och Skottland har integreringen av klimatanpassning varit svag. I Skottland är kunskapen kring skogsägare och deras mål med ägandet generellt väldigt begränsad – med bland annat bristfällig statistik som följd. Den svaga integreringen tillsammans med begränsade politiska styrmedel kan innebära att olika grupper av skogsägare inte får de stöd eller rådgivning de kan behöva för att inte bara utveckla klimatanpassning utan medvetna val runt olika skogsbruks- eller skötselåtgärder. I Sverige har traditionerna och organisationsfokus runt maximal virkesproduktion lyfts fram som en faktor som kan göra att åtgärder som direkt stödjer produktion genomförs medan mer kostsamma och långsiktiga åtgärder för klimatanpassning inte genomförs – och att information om olika möjliga åtgärder kanske inte når de grupper som skulle kunna implementera dem.

Exempel som starka traditioner och bristfällig kunskap bidrar därmed till att olika grupper av skogsägare kanske inte får stöd i relation till de skogsbruksmål och anpassningsåtgärder som skulle vara mest relevanta för dem.

 

Klimatanpassning för vem?

Att den individuella skogsägaren inte agerar i relation till klimatförändringar kan bero på en uppsjö av olika anledningar. Upplevd brist på kontroll och möjlighet att påverka skogens utveckling kan både handla om bristen på alternativ, till exempel i form av skötselmetoder, eller upplevelsen av den egna förmågan och kunskapen att hantera situationen och den information som finns att tillgå. Starka traditioner och förväntningar kan vara en annan anledning. Alla dessa aspekter kan bidra till en känsla av maktlöshet och lågt självförtroende i skogliga frågor och därigenom hindra att den enskilde skogsägaren genomför åtgärder.

Denna studie understryker därför vikten av att ytterligare undersöka hur förutsättningarna för och rådgivningen till olika grupper av skogsägare, i olika länder och regioner, påverkar deras möjlighet att anpassa sin skog till ett förändrande klimat. Det är viktigt att kritiskt analysera bakgrunden och målen med utformningen av olika insatser och hur dessa hänger samman med frågan: för vem?

Eftersom olika grupper av skogsägare kan ha olika verktyg, förutsättningar och behov påverkas effektiviteten hos olika insatser för att stödja klimatanpassning bland annat på skogsbrukssektorns och politikens förmåga att relatera till olika skogsägargrupper till exempel genom olika former av stöd och vägledning.

 

Fakta

Andersson, E., E. C. H. Keskitalo, A. Lawrence (2017) “Adaptation to Climate Change in Forestry: A Perspective on Forest Ownership and Adaptation Responses”. Forests 8(12), 493-512.

 

Social media

Facebooktwittergoogle_pluslinkedinmailFacebooktwittergoogle_pluslinkedinmail


Elias Andersson

Elias Andersson är verksam som postdoktor vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och forskar om sociala aspekter kring nyttjande av naturresurser och styrning med ett huvudsakligt fokus på genus och skogsbruk. En stor del av forskningen undersöker förändringar och samband hos studieobjekt såsom institutioner och organisationer samt relationen mellan policy och utfall. Därtill fokuserar forskningen även på hur olika system, teknologier, verktyg och organisationer klarar av att utvecklas och anpassas utifrån förändrade förutsättningar. Elias är verksam vid Institutionen för skoglig resurshushållning.

Carina Keskitalo

Carina är professor i statsvetenskap och forskar om hur klimatet, politiken och marknaden påverkar skogsanvändning. Exempel är hur Sverige och EU kan begränsa olika skogsskadegörare som kan bli vanligare med klimatförändringar, hur svenska krisberedskapssystem kan hantera stormskador och översvämningsrisker som också kan öka med klimatförändringar, och hur förbättrad kommunikation inom skogscertifieringssystem kan stödja genomförandet av hänsyn. Carina är verksam vid institutionen för geografi och ekonomisk historia på Umeå universitet och vid institutionen för skoglig resurshushållning på Sveriges lantbruksuniversitet.


© Copyright 2015 Northportal. All rights reserved