Resultaten från en studie av fyra olika europeiska allmänningsskogar med varierande förutsättningar och historia visar på en likartad förmåga att anpassa sig till omvärldsförändringar och samtidigt behålla en lokal förankring och lokalt inflytande.
North West Mull Woodland Company i Skottland bildades 2006 efter en jordreform som gjort det möjligt för lokala sammanslutningar att köpa skog från staten. Älvdalens Besparingsskog i Sverige kom även den till som ett resultat av en jordreform, men i slutet av 1800-talet. Meščanska Korporacija Kamnik i Slovenien etablerades formellt även den på 1800-talet men en del av principerna för gemensamt nyttjande av skogen utvecklades redan på 1100-talet. Regole d’Ampezzo i Italien etablerades formellt år 1225 men är troligtvis äldre än så. Dessa fyra allmänningsskogar bidrar med olika typer av kapital till lokalsamhället; naturkapital i form av naturresurser, fysiskt kapital i form av vägar och annan infrastruktur, finansiellt kapital i form av bidrag och investeringar till nytta för medlemmar och lokalsamhället, socialt kapital genom nätverkande och humankapital genom olika typer av kunskap och kompetens.
Väl omhändertagen skog
Alla fyra fungerar tack vare skrivna och oskrivna regler som bevarat och utvecklat naturresurserna. Meščanska Korporacija Kamnik förlorade sina rättigheter till marken i samband med det omfattande förstatligandet i Jugoslavien efter andra världskriget. Först i och med Sloveniens självständighet i början av 1990-talet kunde man påbörja arbetet med att återfå skogen i lokal ägo. Trots alla förändringar i ägande och nyttjande har denna allmänningsskog förblivit någorlunda välbevarad tack vare lokalt engagemang och medvetenhet om skogens betydelse. Humankapitalet och det sociala kapital som utmärker alla fyra allmänningar har med andra ord i hög grad bidragit till deras fortbestånd och vitalitet.
Bidrar till lokalsamhället
Allmänningsskogarnas starka lokala koppling gör att investeringar i exempelvis infrastruktur för avverkning och skogsvård även gynnar andra näringar och aktiviteter som turism och friluftsliv. Ofta är även skogarna väl skötta vilket ökar deras attraktivitet för rekreation. På olika sätt, även ekonomiskt, bidrar allmänningarna till den lokala identiteten och bevarandet av kulturarvet. I det skotska fallet arbetar man med den skotska regeringen och Local Housing Association för att kunna erbjuda fler prisvärda bostäder. I Älvdalen drar även de 83% av innevånarna som inte är delägare nytta av allmänningen genom att en stor del av utdelningen används för olika ändamål som gynnar alla i lokalsamhället, t ex underhåll av vägar, bidrag till föreningslivet, idrottsanläggningar och skolbyggen. I det slovenska fallet är många av medlemmarna numera stadsbor men har trots det behållit en fysisk kontakt med skogen och värderingar som präglar rurala samhällen. Kunskapsöverföring mellan generationerna är en viktig funktion och i det italienska fallet samlas äldre och yngre medlemmar årligen för att tillsammans sköta betes- och skogsmark inom det som utgör Regole d’Ampezzo
Trots fundamentalt olika förutsättningar fortsätter dessa allmänningsskogar att på olika sätt bidra till lokal utveckling och skapa sammanhållning bland lokalbefolkningen genom årtionden och århundraden.
Fakta
Gun Lidestav, Nevenka Bogataj, Paola Gatto, Anna Lawrence, Olof Stjernström (2017), “Forests in Common and Their Contribution to Local Development” i: Globalisation and Change in Forest Ownership and Forest Use: Natural Resource Management in Transition. Red. av E. Carina H. Keskitalo. London: Palgrave Macmillan UK.
Studien har genomförts inom ramen för PLURAL, ett projekt som finansierades av Formas starka forskningsmiljöer 2012-2017.
Kapitlet presenterades under lanseringen av boken på SLU i Umeå den 14 december, se nedan.